sixteenmapleavenue

16 MAPLE AVENUE.

WE ARE LEAVING TOMORROW. LEAVING THE APARTMENT IN WHICH WE HAVE SPENT A VERY IMPORTANT TIME OF OUR LIVES. HERE, OUR HEARTS HAVE GROWN BIGGER, OUR MINDS WIDER AND OUR BRAINS SMARTER! THIS IS THE END AND THANK YOU... THIS TIME HAS BEEN THE MOST DEVELOPING AND PRECIOUS ONE EVER FOR ME. AND CERTAINLY FOR THE OTHER GUYS ( WHO NEVER REALLY BLOGGED... )



:-- I found cranes with christmas lights and my heart rate went high ( FOR THOSE WHO KNOW ABOUT MY OBSESSION FOR CRANES UNDERSTAND MY HAPPINESS) when I saw those beautiful ones close to Liverpool street..



THIS IS HOW IT CAN LOOK LIKE... DURING EXAM WEEK AND BUSY MINDS..




MY ROOM IS A BIT UP N DOWN. BEEN SLEEPING WITH CABLES, THE KEYBOARD, LOTION ETC IN THE BED FOR THE WHOLE WEEK. WAKE UP - STUDY - AND POFFA NER I SÄNGEN AT NIGHT. TYP. MEN HERREGUD SÅ JAG TRIVTS.



VÅR SAL BLEV INVADERAD AV ISADORA WHO MOVED FROM CAMBRIDGE INTO OUT LIVING ROOM. AND YES - IT IS MY SKIRT HANGING ON THE LAMP. QUITE NICE LIGHTNING IN THE EVENING I CAN TELL YA FOLKS.



WE HAD A LUCIA/FARWELL DINNER. AND SAFFRANS-PASTA.



IT´S BEEN A PLEASURE FOR ME WRITING THIS BLOG. AND I WILL WALK OUT ON THIS.. A BIT DIFFERENT.. WITH A MIX OF EMOTIONS WITHIN ME - THEY CAN BE COMPARED WITH THE ONES YOU FEEL WHEN YOU THINK YOU MAY HAVE LOST SOMETHING REALLY BIG AND IMPORTANT FOR YOU... THE SADNESS - AND THEN SUDDENLY - IT IS COMING BACK INTO YOUR LIFE... - IT APPEARS - CUTTING THE SADNESS APART - AND YOU CRY TEARS OF JOY..BUT REALIZING SOMETHING IS MISSING... ITS NOT QUITE HAS IT HAS BEEN.. I GUESS THIS IS WHAT WE CALL SEPARATION. COZ EVEN THOUGH IT´S HEARTBREAKING - WE ALL KNOW ITS NECESSARY...ITS A BITTER SWEET SYMPHONY..  SEPARATION, STILL A HUNGER FOR NEW ADVENTURES AND EAGERNESS TO MAKE A MOVE.. WITH ALL THE NEW KNOWLEDGE AND COURAGE - I'M NOW READY TO GO AND FULFIL OTHER DREAMS.

THANKS TO YOU WHO HAVE BEEN FOLLOWING..  AND FOR THOSE WHO HASN´T - YOUR LOSS.

ALL MY LOVE,

OVER AND OUT,
FOREVER,

TESS AND SIXTEENMAPLEAVENUE

OH.
Efter två timmars sömn vaknar jag pigg som lärkan själv. Tittar på Desperate Housewives & sväljer 4 Ipren. Går upp till Saranna som ser något hängig ut. Jag anade en smärre oro. "Har jag smittat henne..? Ska vi alla insjukna nu?". Gick till bädden igen (för efter någon timme uppe blir kroppen trött) och jag kunde inte bestämma mig för ifall huvudvärken eller halsondan var värst. Svalde några fler Ipren. Samtidigt som jag tog ett seriöst snack med min lever. Den ska nog överleva. Numera då jag är nykterist så bör en överdosering av värktabletter vara lindrigare? Lets leave it there.
Försöker somna men har för ont i huvudet. Kan inte svälja, knappt inandas luft - en sårig gom och hals. Brukar inte sitta såhär högt upp.. Halsondan alltså. Precis i svaljet. Men lyckas somna in en stund. Vaknar upp för den dagliga rutinen med havregrynsgröt - trots att min aptit är obefintlig - så sägs det ju att föda är bra..
Jag & Sa kollar hus & agencies. Febern kommer igen. Sa ringer Hammersmith Hospital & frågar saker om sin vän, som hon tror har swine flu, vilket är jag då. Kvinnan kopplar henne till ett specifikt swine flu-center (så gemytligt) och de har ett härligt manus med frågor att ge Sa. Den bästa uppmaningen var att Sa skulle se ifall jag kunde sätta hakan intill halsen fortfarande. Vi båda skrattade. Men det gjorde inte swine flu-telefonisten. Är hennes händer blå? Nej. Har hon blödande lila prickar? Nej.  Osv. Och hon kunde efter 20 frågor konstatera att jag enbart lider av en aggressiv flu, ingen swine flu. Helvete, tänker jag. Då behöver jag fortfarande gå beredd som en gnu på fältet. Den kommer alltså antagligen attackera mig i ett senare skede.
Sa & mitt samarbete fungerar utmärkt. Jag letar hus & agencies - hon ringer. Bokar en viewing för ikväll & tre för imorgon. Mitt upp i allting hör jag hur Saranna hostar. Det är kört. Hon är tagen. Inburad. Och då hon har sången som sitt främsta instrument gör det inte det hela lättare. Jag hoppas och ber till Gud att hennes flu inte sätter sig på halsen (och eeh alla andra kroppsdelar) så att hon kan uppträda på songwriting-kvällen på onsdag som bestämt. Om inte så kommer jag skämmas. Jag kunde faktiskt satt mig i karatän. De har byggt om en av lägenheterna i vårt trapphus till en isoleringscell med dubbelstål-dörr och dörrkod. Jag kunde beodrat att bli inspärrad där. Då hade min syster sluppit det här helvetet.
Jag får ett meddelande från min japanska vän. Hon vill hjälpa mig och tycker synd om mig. - Är det något du vill ha, jag fixar det! Och jag säger på skämt - Yeah some roses and ice-cream would be rather nice. Och hon pickar upp det och kvinnan messar en halvtimme senare och undrar vilken smak på glassen jag vill ha. Jag ber henne att inte köpa ngt till mig - inser efter ett tag att min svenska tacksamhetsskuld är överdriven & ger med mig då hon står fast vid att hon minnsann vill ge mig det jag vill ha. Jag förklarar för henne att mitt tillstånd är så dåligt att jag inte kan gå ut för att hämta henne. Men hon säger - Isf lämnar jag presenterna vid dörren och går igen, det är väl okay? Och mitt hjärta bara smälter.
Hon knackar på någon timme senare. Med en kasse glass. Två förpackningar Flu&Cold-tabletter. Ipren. Anti-biotika (från japan). Brufen (starkare Ipren). Och utöver det drar hon sedan skämtsamt fram två förpackningar av mina japanska favoritcigg och säger med ett smile - For when you´re well again...!! Och jag vet inte om detta är en feberdröm eller inte. Men detta har tydligen skett. Jag undrar varför hon gör det här för mig.. Hon svarar att det är det minsta hon kan göra för att visa sin uppskattning till mig och min vänlighet. I skolan har jag tagit mig "an" denna kvinna som inte många tycker om (hon är väldigt.. egen). Pga hennes anpassningssvårigheter så stör sig många på henne & behandlar henne som ett barn. Talar till henne som ett barn. Skrattar åt henne. Och jag avskyr det. Ibland ser mänskor inte längre, eller tänker inte längre - ifall inte då det kommer till andra utanför deras eget kött. Då jag ser till hennes historia med en strikt uppfostran med en japansk pappa som slog henne. En mamma som stod vid sidan av skräckslagen och lät det fortgå. Hon har alltid blivit sedd som en sak. Och lärt sig lyda. Jag förstår hennes beteende. Och avskyr när speciellt många män i klassen behandlar henne som 12 år. Den här kvinnan har dessutom läst psykologi i 6 år på Uni i Japan.  Trodde inte till en början att vår kamratskap skulle utvecklas till en vänskap - men det verkar så. Jag ser henne som en jämlike & jag märker att hon aldrig blitt behandlad så tidigare. Det är fint.
Till glassen. Kvinnan köper alltså 4 förpackningar kvalitétsglass till mig. Hägenz & Ben&Jerrys. Jag blir törögd då hon säger hejdå och skakar handen och lägger huvudet på sne som bara japaner kan göra på ett coolt sätt. Det slog mig då jag stängde dörren om henne att jag verkligen kommer att sakna henne. Därför har jag bestämt mig för att besöka henne i Japan i sommar.
"STAY CHILLED - BE COOL". Min fina glasspåse.


Innehållet:



So where do I begin..?

Med ett hjärta fyllt med kärlek ska jag nu vila (igen) för att kunna överhuvudtaget öva inför nästa veckas exams.

Har just stylat till Saranna som ska fara på husvisningar nu. Då man träffar agents här i London är det viktigt att ladda innan. De har en tendens att frambringa ångest & stress. De pratar i 190 & skämtar i 210 & berättar om sitt privatliv. Då man skuffar omkring i deras bil & nästan kräks, vilket var nära att jag gjorde sist. Men ikväll. Be för oss. Håll tummarna. Jag ber till Gud för att något av husen är vårt kommande hem.

Från min nybäddade sjuklingssäng på maple avenue straight at ya - LOVE!

/Tess

PS: JAG HAR FÅTT HÖRA ATT MIN TEXT ÄR FÖR LITEN. ÄR DETTA BÄTTRE? KOMMENTERA GÄRNA!!

SO IT FINALLY GOT ME: THE FAMOUS SWINE FLU. THE VIRUS OF OUR TIME. WELCOME. SUIT YOURSELF, I AINT GONNA FEED YOU!!

Varit sängliggande i två dygn. Med konstant feber. Värk i kropp och huvud. Halsonda. Slemhosta. Och snor som aldrig ger sig.

**

Okej. Måndagen kom som jag längtat efter i månader nu. YYYS spelning i Brixton. Dhuvuel hade till sist lyckats ordna en biljett till rätt datum. Någon timme innan spelningen får jag veta att hans bitch till songwriting-lärare vägra låta honom gå tidigare för att gå på konserten. Så dagens första överraskning blev att jag skulle gå ensam. Väl på plats köper jag mig deras snyggast designade t-shirt. Nöjd och påväg in till ståplatserna säger de åt mig att jag ska upp på balkongen. Jag hade visst inte förstått det här med circle-biljetter. Så dagens andra överraskning blev att jag tvunget skulle sitta ner genom hela konserten. Men jävlar vad bra det var och vilken utsikt sen! Hem åkte jag lycklig.

Tisdagen innebar trumspelande. Komponerande. Planerande och en helvetes pms. Plötsligt får jag ett samtal från en klasskamrat som säger att han har en biljett över till kvällens YYYS-spelning. Jag blir tokglad och tackar ja. Euforisk och fortfarande berusad av gårdagens magiska och inspirerande show steppar jag fram på Actons mindre charmiga gator. Till och med tekniklektionen med min sexistiska franska lärare var denna gång rolig. Och jag passade på att utbrista att de var riktiga dickheads - då de drog ett mindre begåvat sexistiskt skämt. Ingen vågade säga något då jag också gav dödsblicken i samma veva. Senare, två timmar innan konserten får jag ett sms som säger - det har uppstått ett problem - biljetterna är för få.. Jag har nu varit i extas i 4 timmar och dimper ner i en gråtattack och skäller ut klasskamraten som faktiskt tidigare gett mig 100% klartecken ang. biljetten.
Han säger till mig att det fortfarande finns en chans. Väl en halvtimme senare ringer han igen och säger att de bägge kontakterna inte hört av sig, att han enbart har en biljett till sig själv. Jaha. Lycklig idiot tänker jag och lagar en broccoli-middag i min ensamhet. Han skickar mig ett sms med ett nr till en man som försökt sälja biljetter via gumtree. Jag ringer upp mannen, som säger att han har två biljetter men tänker gå ner på stan och sälja dem NU. Han vill sälja dem båda, enbart. Nu blev detta som på liv & död för mig. Jag säger åt mannen att jag givetvis har en vän som vill gå -ge mig bara en minut. Ringer runt. Inget svar. Inget vidare stort fan i min telefonbok - förutom de som är bosatta i Sverige. Jag ringer upp och säger till mannen att jag verkligen vill gå. Att det är superviktigt för mig. Han suckar och inser att det bara är en timme kvar tills de går på - och ger med sig. - Okay, möt mig vid Notting Hill Gate om 20 minuter. - Visst! Jag packar det livsviktigaste och kastar mig ut. En halvtimme senare är jag där.

Mannen berättar att han inte kan gå för att han förlovade sig dagen innan. Och att svärföräldrarna blev så exalterade att de minnsann skulle komma nu ikväll och fira. Han sa att det var skönt att få tag på ett riktigt fan. Samtidigt som det var trist att den andra biljetten förblev osåld. Jag sa tacktack och påmindes ännu än gång om hur många fina och värdiga mänskor det finns därute. Även i långa bruna kappor. Nu var det 45 min kvar... Resan till Brixton tog mig 30. Väl på plats inser jag att jag har en Standing-ticket i min hand. Jag ska få stå. Stog på min vinterjacka som sen försvann.. Förbandet var helt cepe. Kvinnan var runt i publiken och dansade med oss. Virade in mig i sin microfonsladd och var allmänt jobbig. Tyckte jag då som hade en inkommande mens och swine flu. Min klasskamrat dyker upp bakom mig. Ber om ursäkt och går och köper en gin&tonic till mig. Då jag inte ätit mycket och inte druckit på 4 månader, slår det till i huvudet. Men herregud, tänker jag. Det sa till mig hur påverkbar en långtidsnykter kropp är. Och mitt beslut att fortsätta leva nyktert kändes bättre än nånsin tidigare. Finally går mitt favoritband på. Efteråt hittar jag inte min jacka & åker hem i ett kyligt London men med en löjligt varm själ. Väl hemma inser jag att jag har mitt sista performance på skolan dagen därpå. Kl 09.00. Jag somnar in med blandade känslor och tankar. En sista uppspelning, en brinnande passion, min kärlek till kvinnan -ingen- vet- vem (förutom Saranna & Sis) och känslan av att vara tröttare än Jesus själv. Sover mina 4 timmar, spelar & det går ju som jag väntat - rätt jävla piggsvinigt. Men så håller en av lärarna för vår LIVE-PERFORMANCE ett litet avskedstal. Som träffar rakt i hjärtat. Och jag som redan varit så sprängfylld av känslor två dagar i rad liksom spricker något inuti - men fångar upp det jag finner nödvändigt och skakar hand. Jag går sen hem och sover. Och inser att kärleken till kvinnan inte är lycklig, den är ju olycklig. Precis som hon just messat mig om - Vi kommer aldrig få varandra. Men jag som känt denna kvinna i snart 7 år som en vän, bestämmer mig för att fortsätta så.

Jag vaknar upp aggressiv. PMS? Ja. Skola. Torsdag - innebär 4 lektioner. Intense. Somnar som en död efteråt. Väl på fredagen vaknar jag upp med halsonda och en gnisslande bröstkorg. Men idag ska vi se Regina Spektor. Mitt ättriga humör påminner om en terriers. Väl på plats bryter mensvärken ut, jag sätter mig på golvet & halvgrinar & hostar & pressar i mig Ipren. Ipren, vilken gudagåva btw!!! Jag är som i ett töcken av feber & ipren men herregud kvinnan är ju helt fantastisk och mind-blowing så jag rycks med och vaknar till liv.

Väl hemma leker jag filmleken med underbara familjen Lundén. Vi gav upp då vi tröttnade på alla förekommande O:n och A:n. Mother Lundén fick trötthetsskrattsjuka och bestämde sig för att sova. Vi andra också. Och så blev det lördag. Vaknar upp sjuk. Och här ligger jag än. Med hundramiljoner saker att göra och fixa med. Men nej. Och jag har sett alla Top Model-säsonger och filmer jag vill se. Och jag har övergått till att titta på Desperate Housewives. Lagom lättsmält. För det är viktigt att inte anstränga sig varken mentalt lr fysiskt vid en svår influensa.

Ikväll spelar Famous Jack (alltså bandet jag är med i....) och jag kommer inte vara där. Det är lagom tråkigt. Tydligen är detta en viktig spelning då mannen som ska titta är "viktig" och kan boka större spelningar ifall denna är grym. Må änglarna vara med dig Toni. Och jag hoppas änglarna också gör mig frisk snart.

Och tack Saranna för att du handlat åt mig. Guld värt. Allt värt. Kärlek. Och tack Mamma för dina peppande ord & din livsglädje. Och tack till mig själv som trots sjukdom söker jobb och peppar på julen.

Lots of love,
Tess

YYYS - Brixton Academy 30/11


YYYS - Brixton Academy 1/12.



REGINA SPEKTOR - APOLLO 4/12.

Haft en foto-session idag med en av mina "adopterade" lillasystrar. Isadora.

ICE-THEME!!


TEEN-ATTITUDE


BERGMANTEKNIKEN..


Jag älskar foto har jag kommit på för hundrade ggn nu. Och fashion, form, färg, skugga, känsla osv osv i all oändlighet.

Då jag idag fick min dagliga not från the Universe...

"One day it will all be a distant memory, Therese, yet I can tell you now, with the supreme confidence of someone who's gone ahead in time to know, that you'll look back on this life and be so flush with love and admiration for yourself, your journey, and who it made you, that you'll wonder, as I do now, how it could possibly have escaped you then.

Maybe this will help.

 

Your greater-self,
The Universe"

Jag har nyligen fått reda på en sak om mig själv vilket har fått mig att inse hur galet stark jag verkligen är. Och nej, inte fysiskt. Numera har jag förståelse för den vilsna flickan jag en gång var. Och ser fram emot den enastående kvinnan jag kommer bli och njuter nu av den starka kvinna jag är.  The Universe- meddelandet fick mitt hjärta att slå, springa - en riktig rush. Då två veckor är kvar på den utbildning då jag utvecklats som allra mest, nånsin. Och om fyra veckor påbörjar snart ett nytt år och jag kan se tillbaka på 2009 och konstatera att jag äntligen fann mig själv.

Nu undrar ni kanske vad det är som nyligen hänt mig. Men det får ni fråga privat - då denna blogg är officiell kommer jag inte vräka ur mig (mer än jag redan gör ;P) och väljer att tala i gåtor... Mm!

Och jo, för er som är mottagliga för betänksamheter och utveckling uppmanar jag att anmäla er för att få The Universes-notes här: http://www.tut.com/theclub/



Den här personen längtar jag hem till. Min underbart varma, ambitiösa, fina och kloka syster!! Men om 3 veckor...
Tycker om all kärlek som finns inom min familj. Det är guld värt. Eller diamant värt? Jag ska denna jul enbart äta praliner och njuta.

LOTS OF LOVE,
TESS

INLEDER MED EN HÄRLIG COVER.. AV NÅGRA AV MINA FAVORITKVINNOR SOM GÖR MUSIK I SVERIGE..

OCH NU TILL VARFÖR VI INTE SKRIVIT PÅ HUNDRA ÅR!! DET ÄR PGA 1. HÖSTKOMAN 2. VÅR PRODUKTIVITET 3. ALLA BESÖK SOM VI HAFT PÅ SENAST OCH KANSKE BARA DET ATT IBLAND BLIR DET SVÅRT ATT SKRIVA - BARA FÖR ATT SKRIVA - FUNKAR JU INTE LIKSOM.

I really need to start blogging in english - but realizing it´s more secretly to keep it in swedish - though its more beneficial to xpress myself in english I guess... And when I don´t want my english-speaking friends to understand me I simply just skriver på svenska och så blir det sådär hemligt och svårt igen.

Nå! Jag, Tess, ska förmodligen till Sverige om några veckor. Pga saker jag behöver uträtta - som jag hellre tar tag i nu än under jultiderna.

Och jo - det här med att förverkliga drömmar är slitsamt ska ni veta! Numera är jag god vän med herr disciplin och fröken rutin!

Nu släcker vi ljuset på maple avenue. Sleep tight !

Stay true,

X

"Hypoaktivitet

Många personer med neuropsykiatriska svårigheter är tvärtom mycket lugna och passiva. Så pass att även det kan bli till ett funktionshinder. Barn som är hypoaktiva är initiativlösa, ber inte om hjälp och blir lätt bortglömda. Vid ADHD växlar ofta aktivitetsnivån i perioder mellan hyperaktivitet och hypoaktivitet. I övre tonåren och i vuxen ålder är det vanligt att överaktiviteten minskar och att hypoaktiviteten blir ett större problem.

Det är viktigt att uppmärksamma denna grupp (kallas även ibland icke-hyperaktiv). Omgivningen brukar ha en tendens att förbise dessa personers avvikande beteendemönster eftersom de oftast är ett större problem för sig själva än för andra. Här återfinns dagdrömmarna, de som uppfattas som "lugna och fina". Hypoaktiva människor kan ha samma koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter som hyperaktiva. I denna grupp finns ett stort antal av de flickor som har neuropsykiatriska svårigheter. Många är inåtvända, blyga, plikttrogna och som presterar sämre än de borde med tanke på deras förmåga. Vanligtvis överkänsliga för kritik och krav som ställs, även om de klarar av det som förväntas av dem. Undviker ofta sociala situationer för att de kan bli förvirrande och ångestväckande, inte för att de drar sig undan kontakt. Hypoaktiva människor sluter sig inom sig själv, de blir lätt handlingsförlamade och får ofta psykosomatiska besvär när de känner sig förvirrade och inte har överblick och kontroll."

OCH MÅNGA TROR SÄLLAN på dessa diagnoser och "tillstånd"  - men jag är ett levande bevis och har verkligen varit lidande / och fortfarande kan vara.

Mina underprestationer i jämförelse med min intelligens har alltid betytt blåmärken för mitt självförtroende. Skolåren var ett ständigt frågetecken. Och mest ångestladdat, sömnlöst och svart. Man kallade mig "skoltrött" - men detta ord är ju ett icke-existerande ord - trött på vad? Skolan? Att lära sig? Ett mycket enkelt sätt att bara kringgå problemet.  Personen mår inte bra - av någon anledning. Personen fungerar inte. Varför?

---------------------

Igårkväll var jag på en restaurang precis vid Thames. Där mötte jag upp min doktor från Sverige, hennes dotter och hennes man. Det var mycket trevligt. Jag hade saknat att diskutera. Smått som stort. Vi gick en promenad längs vattnet och jag fascinerades av alla lamporna som de monterat upp i alla träd - blå och vita. Riktigt snyggt. London eye på min högra sida lös starkt i rött - till vänster såg jag St Pauls som stod stadigt i dimman. Riktigt fina vyer. Önskar att min kamera var med mig. Men icke!

_______________

Nu måste jag rusa iväg och repa med mitt nya band/projekt. "Ms Glöckner". Kommer inom snar framtid att ha en myspace - håller er såklart informerade.

Lots of love,
Tess

Jag fick i förra veckan ett erbjudande från skolan. En composer ringde och sökte trummis för ett electropop-projekt. De frågade ifall jag kanske var intresserad. Absolut. Jag som under en längre tid törstat efter att ingå i ett helhjärtat musikprojekt. Blev såklart mycket glad. Mannen ringde. Vi bestämde att ses.

Och nu efter mötet med honom. Så känner jag att ja - mina drömmar blir till verklighet. Denna man är inte bara tokigt talangfull, lärare, artist och smart - utan också snygg/vacker som få. Så väl på mötet med denna composer så går det fint. Vi har samma referenser inom musik och hans livsåskådning är klockren. Och jag lämnar mötet som en förälskad tonårstjej. Med ett trumjobb. En ny kompis. Och en framtid i London under våren som kommer innebära spelningar, möten med spännande musiker och nya utmaningar.

Och nu börjar snart tredje terminen. Den är crowded med jazz. Åh. Hela hösten och vintern kommer vara täckt av musik, musik och mer musik. Happiness.

Och på onsdag har denna man (tänker inte avslöja honom riktigt än.. ni får vänta med att gå heta på google) bjudit med mig på en privatfest som ska äga rum i ett hus i centrala London. Och värden är Gossips- sångerskans stylist. Det kommer bli så intressant.

Det finns nog mycket i ordspråket "allt är möjligt"- ändå.

Ta hand om er.

Lots of Love,
Tess

OCH DET ÄR INTE EN SPECIFIK PERSON JAG SYFTAR PÅ NU NÄR JAG SKRIVER DET..

UTAN DET ÄR I EN FAMILJ.

EN FAMILJ DÄR ENGAGEMANG, RATIONELLT TÄNKANDE, PROBLEMLÖSNING, LIVSMOD, DANS, MAT, FEMINISM, MILJÖ OCH HANDLINGSKRAFT ÄR VÄLDIGT FRAMTRÄDANDE. EN FAMILJ SOM INSPIRERAT MIG TILL TUSEN OCH SKÄNKT MIG EN VÄN SOM FÖR MIG ÄR OVÄRDERLIG. EN VÄN FÖR LIVET SOM VI SÄGER NI VET. MEN SÅ SANT DENNA GÅNG.

SÅ JA, JAG ERKÄNNER. JAG ÄR FAMILJKÄR. KÄR I EN FAMILJ. KALLA DET DEN NYA KÄRLEKEN OM NI VILL. FÖR MIG HAR DET DÅ ALDRIG HÄNT TIDIGARE. DET ÄR MED ETT LEENDE I TANKEN SOM JAG SKRIVER ATT...

FAMILJEN LUNDÉN...  - FLER SKULLE VARA SOM ER. TACK FÖR ATT NI FINNS.

- KEEP UP THE GOOD WORK!

LOTS OF LOVE,
TESS

Relationer.


Okej. En vän. En vän har ett intresse utan baktankar. En vän unnar en utan avundsjuka. En vän värderar realationen och vårdar. En vän tar en inte för givet.

Äkta vänskap kräver att de inblandade värderar sig själva, respekterar sig själva och älskar sig själva. Annars kommer denne vän inte kunna göra detsamma i relationen. Jag har tidigare i mitt liv inte varit en äkta vän. Jag har tidigare i mitt liv varit i dåligt förhållande till mig själv, mitt tillstånd har varit  "sjukt" och det är först nu jag kan skaffa mig riktiga vänner. Sådana som vill förstå, lyssna och respekterar mig - och låter mig vara precis som den jag är. Att jag duger precis såhär. Inga roller. Inga charader. Inga clownerier. Det är också först nu jag kan vara den vän jag vet att jag är.

Det är med besvikelse jag inser att de flesta jag sett som vänner tidigare faktiskt inte bryr sig det minsta i mig. Det är de som fortsatt att kontinuerligt hört av sig sedan jag flyttade till London som jag ser som vänner. Det är de som talar till mig på ett språk som är begripligt. De som peppar mig och frågar hur det går här i vardagen trots mina  besvär, de som råder och själva vill höra av mina råd. De jag ger hjärtat till är de jag får hjärta av. Och de är många färre än jag tidigare trott. Men nu ser jag klart och jag har växt mig större och starkare och vill gå vidare. Det faller sig märkligt hur vi umgås - sedan inte och sedan är det helt tyst? Nej. Det är inte min visa. Tystnad. Jag värderar relationer till andra mycket mycket högre än så. Av respekt för mig själv, för den tid, för den andres tid, känslor etc så förtjänar ju relationen ett avslutande. Eller mer en bestämmelse. Så varför håller så många käften? Varför gör ni det? Jag kommer bryta tystnaden. Kanske inte idag. Och nej, kanske inte i morgon - har ju exam week. Men det kommer.

Jag har här lärt mig vad vänskap innebär. Nu finns det många inspirerande, starka, positiva, varma mänskor som väntar...

Det ska kännas bra i magen av att tänka på en vän.

If it doesnt - its not worth it.

Idag har jag endast kunnat lyssna till klassisk musik. Två eller tre poplåtar har väl gått an, men det behövdes verkligen en paus ifrån att tänka i takter och förundras över snygga trumfills. Vissa dagar känns även så rena att sångtext inte behövs. Och så blev det att göra en höstklassiker. Gå på bio. Var ett halvår sedan jag var på bio.

Jag älskade filmen. Inglourious Basterds.. Och som vanligt hade Tarantino med riktigt fagra damer. Har nu lyckats skaffa mig en celeb-crush, vilket händer någongång om året. Denna gång är det Melanie Laurent. Vilken kvinna! Påminner en aning om Johanna Sällström.. Fast tusen gånger vackrare. Utstrålningen. Precis såsom  jag ser min drömkvinna - varm, mystisk, eftertänksam, klok och erotisk.  Jag är beredd på att gifta mig.




De ögonbrynen.. till de gröna ögonen med en mörk irisring och den trubbiga näsan (som påminner en aning om Polly Jeans..) och ja - det här är min nya kändiskärlek. Kommer nu att se alla filmer med denna puma.

Och ja. Gå och se Inglourious Basterds.

Lots of love,
Tess

Bara att konstatera följande efter dagen som gått:

1. Sov mer än 4 timmar ifall du ska göra två performances och vara kreativ mellan 9.00 - 19.00
2. Öva dina beats till maximum 80bpm oavsett ifall den låt som ska spelas går i 143 bpm. Kroppen lär sig bäst långsamt.
3. Ha alltid servetter i väskan för det är inte alltid toaletten du besöker har papper.
4. Släpp taget när du fuckat upp en halv låt för typ 6 personer.
5. Klä dig alltid i något du känner dig snygg och bekväm i.
6. Det finns mänskor som är sympatiska utan baktankar.
7. Att vara paranoid leder bara ner i träsket och där simmar man ensam.
8. Då Ben & Jerrys enbart kostar ett pund på Tesco så är det okej att köpa sig några liter..
9. Att vara trummis är inte en enkel uppgift på nånstans.
10. En stark rygg kommer bära dig längre än du trott varit möjligt!

Jo. Sådär nu har den listan skrivits. Som en slags reminder.

Vi har fått en ny kvinna till klassen. En riktigt skicklig trummis. Och japanen är tillbaka. Så nu är vi tre kvinnor. Känns väldigt bra. Annars. Nu gäller det att trumma några timmar. Sova. Upp vid 7. Trumma 3timmar. Lektioner till 3. Trumma. Därefter spinning. Därefter hasselnötskaffe på starbucks och därefter blir det nog att gå ut och svänga sina lurviga.

---

Jag tänkte idag på hur nervös jag varit genom åren när det gäller redovisningar. Minns senast på högskolan hur hjärtat bultade och jag rökte cigg på cigg ända ner till filtret. Och det här är tusen ggr värre. För mig är det än mer personligt med musik, med mina trummor, med mina idéer och slag. Lärarna lyssnar och studerar en. De övrigra musikerna studerar en. Studenterna ser än. Omg! Och strålkastaren lyser starkt in i ögonen. Dock har jag kommit en bit på vägen. Då jag tänker tillbaka. När jag först kom till London var jag först upp på scenen för att spela Midnight hour och tog det hela med en klackspark, för jag var ju världens bästa trummis -ungefär så tänkte jag då. Haha. Men hej och hå. Tekniker, detaljer så som sticking och grips och motions, swingade du den 16delen? ska 8delen spelas straight här? men oj, okej sextuplets fills och jaha där kommer en quarter rest och nu är det tydligen 7/8 vi spelar i.. all sight reading och alla charts och herre min gud i himmelen. Det är så utvecklande och fascinerande, samtidigt som det är skrämmande. Men det är ju så det fungerar, då man beslutar sig för att fördjupa sig så inser man -oavsett vilket område det gäller - att det är så mycket mer än vad man tidigare kunnat tänka sig. Jag har en lång väg kvar. Just nu känner jag mig litet som en dränkt kattunge som kippar efter vattenytan.

Men nog ska jag bli otroligt jävla grym. Det är värt sliten, svetten, tårarna, blåsorna, stressen och framförallt tiden.

Nu ska jag äta raggmunkar.

Puss,
over n out,
T

DENNA HELG ÄR TOTALT OVANLIG. DEN ÄR TIDSPLANERAD IN I MINSTA TIMME. DEN HAR BJUDIT PÅ MARGITS RAGGMUNKAR (JANS FARMOR), TESS HAR INTRODUCERAT POJKARNA TILL HJÄRNJYMPA (!!!!) - MEN DET MEST KONSTIGA ÄR ATT MAPLE ÄR SARANNA FRITT. SA ÄR I STOCKHOLM OCH TESS VILL HEMSKT GÄRNA VARA DÄR MED HENNE. HAR DEN SENASTE VECKAN SAKNAT STOCKHOLM LITET GRANN. SA BLIR BORTA TILL OCH MED TISDAG.


JO. NU HAR VI EN VECKA KVAR. DÄREFTER HAR VI EN VECKAS LOV. OCH DÄREFTER ENDAST EN VECKA KVAR TILL EXAM-WEEK.

SÅHÄR SER JAG UT JUST NU UNGEFÄR. MAMMA, JAG HAR KLIPPT MIG SJÄLV. MINNS DU DÅ JAG GJORDE DET SOM LITEN-LITEN? HAHA





HÄR HÅLLER JAG I VÅRT UNDERBARA INSOMNINGSMEDEL. ELLER JA. VALERIAN HERBS. HAR MYCKET HERBS HÄR HEMMA JUST NU OCH DET FINNS SÅ MYCKET MER SPÄNNANDE SAKER HÄR I LONDON.



OCH SYSTER. JAG SKULLE VISA DIG MINA FRED- SKOR. HÄR ÄR DEM.



KREATIVA PROJEKT ÄR PÅ GÅNG. BARA NU IKVÄLL SKA EN COVER GÖRAS PÅ BAD THINGS. ATT GÅ UT OCH FESTA HAR ALDRIG KÄNTS MINDRE AKTUELLT. MYSER.

LOVE,
TESS

... ÄR EN OHYGGLIGT JOBBIG OCH TRÅKIG LÅT MED STING. NO OFFENCE. ELLER JO.

Jag saknar idag min käre mor och hoppas på ett mail från henne inom snar framtid - blink, blink -

Det råkade hända. Jag skullde bleka håret och det blev grått/lila. Men efter många om & men så har jag bestämt mig för att behålla det. Inte tid för att färga om just nu ändå....






London är varmt, soligt och behagligt för tillfället.. Polisbilarna ljudar stup i ett och kriminaliteten sprudlar, allt är som det ska helt enkelt. Skolan är totalt överväldigande och det krävs nu 99,9% av min vakna tid till den. Så ifall jag inte är tillgänglig så beror det just på det...

Det är ungefär 20 grader varmt nu på kvällen och det ska bli 29 imorgon. Tror på en varm, vacker och välmående höst!

Hoppas ni som läser mår fint som snus - som jag.

Lots of love,
Tess

aldrig tidigare har en tid varit så utvecklande, utmanande och levande. den här utbildningen får mig att behöva bejaka.. exponera mina rädslor och det är bara att konstatera: allting är nåbart då man bygger en strategi för att nå dit. men gud så ont det ibland kan göra.. det här med att utveckla och finpolera en själv, att lämna en gammal del och skapa en ny; det säger ju sig självt.. att det är smärtsamt, men långsiktigt sätt så väntar välbefinnandet.

DET ÄR FAKTISKT SOMMARVÄRME här i London dessa dagar. Efter mitt besök i Sverige där det var.. svensk sommar(?) och vilken värme sen. Se bild nedan för ett typiskt exempel på svensk sommar.





Färger.. Gör så mycket för väggarna. Ingrid Bergman till vänster.




De här två kranarna. Stanley och Maple, briljerar som vanligt i gryningen.
Jag fångade dem från köksfönstret.



the kitchen. även här ser vi vad färger kan. och nog hade jag rätt i att rosa, gult och grått är en vacker färgkombination. på denna bild är saranna ofrivilligt med. men hon är alltid vacker, så det kvittar tycker jag.