NÄR DET BARA SÄGER STOPP
Bara att konstatera följande efter dagen som gått:
1. Sov mer än 4 timmar ifall du ska göra två performances och vara kreativ mellan 9.00 - 19.00
2. Öva dina beats till maximum 80bpm oavsett ifall den låt som ska spelas går i 143 bpm. Kroppen lär sig bäst långsamt.
3. Ha alltid servetter i väskan för det är inte alltid toaletten du besöker har papper.
4. Släpp taget när du fuckat upp en halv låt för typ 6 personer.
5. Klä dig alltid i något du känner dig snygg och bekväm i.
6. Det finns mänskor som är sympatiska utan baktankar.
7. Att vara paranoid leder bara ner i träsket och där simmar man ensam.
8. Då Ben & Jerrys enbart kostar ett pund på Tesco så är det okej att köpa sig några liter..
9. Att vara trummis är inte en enkel uppgift på nånstans.
10. En stark rygg kommer bära dig längre än du trott varit möjligt!
Jo. Sådär nu har den listan skrivits. Som en slags reminder.
Vi har fått en ny kvinna till klassen. En riktigt skicklig trummis. Och japanen är tillbaka. Så nu är vi tre kvinnor. Känns väldigt bra. Annars. Nu gäller det att trumma några timmar. Sova. Upp vid 7. Trumma 3timmar. Lektioner till 3. Trumma. Därefter spinning. Därefter hasselnötskaffe på starbucks och därefter blir det nog att gå ut och svänga sina lurviga.
---
Jag tänkte idag på hur nervös jag varit genom åren när det gäller redovisningar. Minns senast på högskolan hur hjärtat bultade och jag rökte cigg på cigg ända ner till filtret. Och det här är tusen ggr värre. För mig är det än mer personligt med musik, med mina trummor, med mina idéer och slag. Lärarna lyssnar och studerar en. De övrigra musikerna studerar en. Studenterna ser än. Omg! Och strålkastaren lyser starkt in i ögonen. Dock har jag kommit en bit på vägen. Då jag tänker tillbaka. När jag först kom till London var jag först upp på scenen för att spela Midnight hour och tog det hela med en klackspark, för jag var ju världens bästa trummis -ungefär så tänkte jag då. Haha. Men hej och hå. Tekniker, detaljer så som sticking och grips och motions, swingade du den 16delen? ska 8delen spelas straight här? men oj, okej sextuplets fills och jaha där kommer en quarter rest och nu är det tydligen 7/8 vi spelar i.. all sight reading och alla charts och herre min gud i himmelen. Det är så utvecklande och fascinerande, samtidigt som det är skrämmande. Men det är ju så det fungerar, då man beslutar sig för att fördjupa sig så inser man -oavsett vilket område det gäller - att det är så mycket mer än vad man tidigare kunnat tänka sig. Jag har en lång väg kvar. Just nu känner jag mig litet som en dränkt kattunge som kippar efter vattenytan.
Men nog ska jag bli otroligt jävla grym. Det är värt sliten, svetten, tårarna, blåsorna, stressen och framförallt tiden.
Nu ska jag äta raggmunkar.
Puss,
over n out,
T
1. Sov mer än 4 timmar ifall du ska göra två performances och vara kreativ mellan 9.00 - 19.00
2. Öva dina beats till maximum 80bpm oavsett ifall den låt som ska spelas går i 143 bpm. Kroppen lär sig bäst långsamt.
3. Ha alltid servetter i väskan för det är inte alltid toaletten du besöker har papper.
4. Släpp taget när du fuckat upp en halv låt för typ 6 personer.
5. Klä dig alltid i något du känner dig snygg och bekväm i.
6. Det finns mänskor som är sympatiska utan baktankar.
7. Att vara paranoid leder bara ner i träsket och där simmar man ensam.
8. Då Ben & Jerrys enbart kostar ett pund på Tesco så är det okej att köpa sig några liter..
9. Att vara trummis är inte en enkel uppgift på nånstans.
10. En stark rygg kommer bära dig längre än du trott varit möjligt!
Jo. Sådär nu har den listan skrivits. Som en slags reminder.
Vi har fått en ny kvinna till klassen. En riktigt skicklig trummis. Och japanen är tillbaka. Så nu är vi tre kvinnor. Känns väldigt bra. Annars. Nu gäller det att trumma några timmar. Sova. Upp vid 7. Trumma 3timmar. Lektioner till 3. Trumma. Därefter spinning. Därefter hasselnötskaffe på starbucks och därefter blir det nog att gå ut och svänga sina lurviga.
---
Jag tänkte idag på hur nervös jag varit genom åren när det gäller redovisningar. Minns senast på högskolan hur hjärtat bultade och jag rökte cigg på cigg ända ner till filtret. Och det här är tusen ggr värre. För mig är det än mer personligt med musik, med mina trummor, med mina idéer och slag. Lärarna lyssnar och studerar en. De övrigra musikerna studerar en. Studenterna ser än. Omg! Och strålkastaren lyser starkt in i ögonen. Dock har jag kommit en bit på vägen. Då jag tänker tillbaka. När jag först kom till London var jag först upp på scenen för att spela Midnight hour och tog det hela med en klackspark, för jag var ju världens bästa trummis -ungefär så tänkte jag då. Haha. Men hej och hå. Tekniker, detaljer så som sticking och grips och motions, swingade du den 16delen? ska 8delen spelas straight här? men oj, okej sextuplets fills och jaha där kommer en quarter rest och nu är det tydligen 7/8 vi spelar i.. all sight reading och alla charts och herre min gud i himmelen. Det är så utvecklande och fascinerande, samtidigt som det är skrämmande. Men det är ju så det fungerar, då man beslutar sig för att fördjupa sig så inser man -oavsett vilket område det gäller - att det är så mycket mer än vad man tidigare kunnat tänka sig. Jag har en lång väg kvar. Just nu känner jag mig litet som en dränkt kattunge som kippar efter vattenytan.
Men nog ska jag bli otroligt jävla grym. Det är värt sliten, svetten, tårarna, blåsorna, stressen och framförallt tiden.
Nu ska jag äta raggmunkar.
Puss,
over n out,
T
Kommentarer
Trackback
