sixteenmapleavenue

SO IT FINALLY GOT ME: THE FAMOUS SWINE FLU. THE VIRUS OF OUR TIME. WELCOME. SUIT YOURSELF, I AINT GONNA FEED YOU!!

Varit sängliggande i två dygn. Med konstant feber. Värk i kropp och huvud. Halsonda. Slemhosta. Och snor som aldrig ger sig.

**

Okej. Måndagen kom som jag längtat efter i månader nu. YYYS spelning i Brixton. Dhuvuel hade till sist lyckats ordna en biljett till rätt datum. Någon timme innan spelningen får jag veta att hans bitch till songwriting-lärare vägra låta honom gå tidigare för att gå på konserten. Så dagens första överraskning blev att jag skulle gå ensam. Väl på plats köper jag mig deras snyggast designade t-shirt. Nöjd och påväg in till ståplatserna säger de åt mig att jag ska upp på balkongen. Jag hade visst inte förstått det här med circle-biljetter. Så dagens andra överraskning blev att jag tvunget skulle sitta ner genom hela konserten. Men jävlar vad bra det var och vilken utsikt sen! Hem åkte jag lycklig.

Tisdagen innebar trumspelande. Komponerande. Planerande och en helvetes pms. Plötsligt får jag ett samtal från en klasskamrat som säger att han har en biljett över till kvällens YYYS-spelning. Jag blir tokglad och tackar ja. Euforisk och fortfarande berusad av gårdagens magiska och inspirerande show steppar jag fram på Actons mindre charmiga gator. Till och med tekniklektionen med min sexistiska franska lärare var denna gång rolig. Och jag passade på att utbrista att de var riktiga dickheads - då de drog ett mindre begåvat sexistiskt skämt. Ingen vågade säga något då jag också gav dödsblicken i samma veva. Senare, två timmar innan konserten får jag ett sms som säger - det har uppstått ett problem - biljetterna är för få.. Jag har nu varit i extas i 4 timmar och dimper ner i en gråtattack och skäller ut klasskamraten som faktiskt tidigare gett mig 100% klartecken ang. biljetten.
Han säger till mig att det fortfarande finns en chans. Väl en halvtimme senare ringer han igen och säger att de bägge kontakterna inte hört av sig, att han enbart har en biljett till sig själv. Jaha. Lycklig idiot tänker jag och lagar en broccoli-middag i min ensamhet. Han skickar mig ett sms med ett nr till en man som försökt sälja biljetter via gumtree. Jag ringer upp mannen, som säger att han har två biljetter men tänker gå ner på stan och sälja dem NU. Han vill sälja dem båda, enbart. Nu blev detta som på liv & död för mig. Jag säger åt mannen att jag givetvis har en vän som vill gå -ge mig bara en minut. Ringer runt. Inget svar. Inget vidare stort fan i min telefonbok - förutom de som är bosatta i Sverige. Jag ringer upp och säger till mannen att jag verkligen vill gå. Att det är superviktigt för mig. Han suckar och inser att det bara är en timme kvar tills de går på - och ger med sig. - Okay, möt mig vid Notting Hill Gate om 20 minuter. - Visst! Jag packar det livsviktigaste och kastar mig ut. En halvtimme senare är jag där.

Mannen berättar att han inte kan gå för att han förlovade sig dagen innan. Och att svärföräldrarna blev så exalterade att de minnsann skulle komma nu ikväll och fira. Han sa att det var skönt att få tag på ett riktigt fan. Samtidigt som det var trist att den andra biljetten förblev osåld. Jag sa tacktack och påmindes ännu än gång om hur många fina och värdiga mänskor det finns därute. Även i långa bruna kappor. Nu var det 45 min kvar... Resan till Brixton tog mig 30. Väl på plats inser jag att jag har en Standing-ticket i min hand. Jag ska få stå. Stog på min vinterjacka som sen försvann.. Förbandet var helt cepe. Kvinnan var runt i publiken och dansade med oss. Virade in mig i sin microfonsladd och var allmänt jobbig. Tyckte jag då som hade en inkommande mens och swine flu. Min klasskamrat dyker upp bakom mig. Ber om ursäkt och går och köper en gin&tonic till mig. Då jag inte ätit mycket och inte druckit på 4 månader, slår det till i huvudet. Men herregud, tänker jag. Det sa till mig hur påverkbar en långtidsnykter kropp är. Och mitt beslut att fortsätta leva nyktert kändes bättre än nånsin tidigare. Finally går mitt favoritband på. Efteråt hittar jag inte min jacka & åker hem i ett kyligt London men med en löjligt varm själ. Väl hemma inser jag att jag har mitt sista performance på skolan dagen därpå. Kl 09.00. Jag somnar in med blandade känslor och tankar. En sista uppspelning, en brinnande passion, min kärlek till kvinnan -ingen- vet- vem (förutom Saranna & Sis) och känslan av att vara tröttare än Jesus själv. Sover mina 4 timmar, spelar & det går ju som jag väntat - rätt jävla piggsvinigt. Men så håller en av lärarna för vår LIVE-PERFORMANCE ett litet avskedstal. Som träffar rakt i hjärtat. Och jag som redan varit så sprängfylld av känslor två dagar i rad liksom spricker något inuti - men fångar upp det jag finner nödvändigt och skakar hand. Jag går sen hem och sover. Och inser att kärleken till kvinnan inte är lycklig, den är ju olycklig. Precis som hon just messat mig om - Vi kommer aldrig få varandra. Men jag som känt denna kvinna i snart 7 år som en vän, bestämmer mig för att fortsätta så.

Jag vaknar upp aggressiv. PMS? Ja. Skola. Torsdag - innebär 4 lektioner. Intense. Somnar som en död efteråt. Väl på fredagen vaknar jag upp med halsonda och en gnisslande bröstkorg. Men idag ska vi se Regina Spektor. Mitt ättriga humör påminner om en terriers. Väl på plats bryter mensvärken ut, jag sätter mig på golvet & halvgrinar & hostar & pressar i mig Ipren. Ipren, vilken gudagåva btw!!! Jag är som i ett töcken av feber & ipren men herregud kvinnan är ju helt fantastisk och mind-blowing så jag rycks med och vaknar till liv.

Väl hemma leker jag filmleken med underbara familjen Lundén. Vi gav upp då vi tröttnade på alla förekommande O:n och A:n. Mother Lundén fick trötthetsskrattsjuka och bestämde sig för att sova. Vi andra också. Och så blev det lördag. Vaknar upp sjuk. Och här ligger jag än. Med hundramiljoner saker att göra och fixa med. Men nej. Och jag har sett alla Top Model-säsonger och filmer jag vill se. Och jag har övergått till att titta på Desperate Housewives. Lagom lättsmält. För det är viktigt att inte anstränga sig varken mentalt lr fysiskt vid en svår influensa.

Ikväll spelar Famous Jack (alltså bandet jag är med i....) och jag kommer inte vara där. Det är lagom tråkigt. Tydligen är detta en viktig spelning då mannen som ska titta är "viktig" och kan boka större spelningar ifall denna är grym. Må änglarna vara med dig Toni. Och jag hoppas änglarna också gör mig frisk snart.

Och tack Saranna för att du handlat åt mig. Guld värt. Allt värt. Kärlek. Och tack Mamma för dina peppande ord & din livsglädje. Och tack till mig själv som trots sjukdom söker jobb och peppar på julen.

Lots of love,
Tess

YYYS - Brixton Academy 30/11


YYYS - Brixton Academy 1/12.



REGINA SPEKTOR - APOLLO 4/12.