sixteenmapleavenue

"Hypoaktivitet

Många personer med neuropsykiatriska svårigheter är tvärtom mycket lugna och passiva. Så pass att även det kan bli till ett funktionshinder. Barn som är hypoaktiva är initiativlösa, ber inte om hjälp och blir lätt bortglömda. Vid ADHD växlar ofta aktivitetsnivån i perioder mellan hyperaktivitet och hypoaktivitet. I övre tonåren och i vuxen ålder är det vanligt att överaktiviteten minskar och att hypoaktiviteten blir ett större problem.

Det är viktigt att uppmärksamma denna grupp (kallas även ibland icke-hyperaktiv). Omgivningen brukar ha en tendens att förbise dessa personers avvikande beteendemönster eftersom de oftast är ett större problem för sig själva än för andra. Här återfinns dagdrömmarna, de som uppfattas som "lugna och fina". Hypoaktiva människor kan ha samma koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter som hyperaktiva. I denna grupp finns ett stort antal av de flickor som har neuropsykiatriska svårigheter. Många är inåtvända, blyga, plikttrogna och som presterar sämre än de borde med tanke på deras förmåga. Vanligtvis överkänsliga för kritik och krav som ställs, även om de klarar av det som förväntas av dem. Undviker ofta sociala situationer för att de kan bli förvirrande och ångestväckande, inte för att de drar sig undan kontakt. Hypoaktiva människor sluter sig inom sig själv, de blir lätt handlingsförlamade och får ofta psykosomatiska besvär när de känner sig förvirrade och inte har överblick och kontroll."

OCH MÅNGA TROR SÄLLAN på dessa diagnoser och "tillstånd"  - men jag är ett levande bevis och har verkligen varit lidande / och fortfarande kan vara.

Mina underprestationer i jämförelse med min intelligens har alltid betytt blåmärken för mitt självförtroende. Skolåren var ett ständigt frågetecken. Och mest ångestladdat, sömnlöst och svart. Man kallade mig "skoltrött" - men detta ord är ju ett icke-existerande ord - trött på vad? Skolan? Att lära sig? Ett mycket enkelt sätt att bara kringgå problemet.  Personen mår inte bra - av någon anledning. Personen fungerar inte. Varför?

---------------------

Igårkväll var jag på en restaurang precis vid Thames. Där mötte jag upp min doktor från Sverige, hennes dotter och hennes man. Det var mycket trevligt. Jag hade saknat att diskutera. Smått som stort. Vi gick en promenad längs vattnet och jag fascinerades av alla lamporna som de monterat upp i alla träd - blå och vita. Riktigt snyggt. London eye på min högra sida lös starkt i rött - till vänster såg jag St Pauls som stod stadigt i dimman. Riktigt fina vyer. Önskar att min kamera var med mig. Men icke!

_______________

Nu måste jag rusa iväg och repa med mitt nya band/projekt. "Ms Glöckner". Kommer inom snar framtid att ha en myspace - håller er såklart informerade.

Lots of love,
Tess