sixteenmapleavenue

16 MAPLE AVENUE.

WE ARE LEAVING TOMORROW. LEAVING THE APARTMENT IN WHICH WE HAVE SPENT A VERY IMPORTANT TIME OF OUR LIVES. HERE, OUR HEARTS HAVE GROWN BIGGER, OUR MINDS WIDER AND OUR BRAINS SMARTER! THIS IS THE END AND THANK YOU... THIS TIME HAS BEEN THE MOST DEVELOPING AND PRECIOUS ONE EVER FOR ME. AND CERTAINLY FOR THE OTHER GUYS ( WHO NEVER REALLY BLOGGED... )



:-- I found cranes with christmas lights and my heart rate went high ( FOR THOSE WHO KNOW ABOUT MY OBSESSION FOR CRANES UNDERSTAND MY HAPPINESS) when I saw those beautiful ones close to Liverpool street..



THIS IS HOW IT CAN LOOK LIKE... DURING EXAM WEEK AND BUSY MINDS..




MY ROOM IS A BIT UP N DOWN. BEEN SLEEPING WITH CABLES, THE KEYBOARD, LOTION ETC IN THE BED FOR THE WHOLE WEEK. WAKE UP - STUDY - AND POFFA NER I SÄNGEN AT NIGHT. TYP. MEN HERREGUD SÅ JAG TRIVTS.



VÅR SAL BLEV INVADERAD AV ISADORA WHO MOVED FROM CAMBRIDGE INTO OUT LIVING ROOM. AND YES - IT IS MY SKIRT HANGING ON THE LAMP. QUITE NICE LIGHTNING IN THE EVENING I CAN TELL YA FOLKS.



WE HAD A LUCIA/FARWELL DINNER. AND SAFFRANS-PASTA.



IT´S BEEN A PLEASURE FOR ME WRITING THIS BLOG. AND I WILL WALK OUT ON THIS.. A BIT DIFFERENT.. WITH A MIX OF EMOTIONS WITHIN ME - THEY CAN BE COMPARED WITH THE ONES YOU FEEL WHEN YOU THINK YOU MAY HAVE LOST SOMETHING REALLY BIG AND IMPORTANT FOR YOU... THE SADNESS - AND THEN SUDDENLY - IT IS COMING BACK INTO YOUR LIFE... - IT APPEARS - CUTTING THE SADNESS APART - AND YOU CRY TEARS OF JOY..BUT REALIZING SOMETHING IS MISSING... ITS NOT QUITE HAS IT HAS BEEN.. I GUESS THIS IS WHAT WE CALL SEPARATION. COZ EVEN THOUGH IT´S HEARTBREAKING - WE ALL KNOW ITS NECESSARY...ITS A BITTER SWEET SYMPHONY..  SEPARATION, STILL A HUNGER FOR NEW ADVENTURES AND EAGERNESS TO MAKE A MOVE.. WITH ALL THE NEW KNOWLEDGE AND COURAGE - I'M NOW READY TO GO AND FULFIL OTHER DREAMS.

THANKS TO YOU WHO HAVE BEEN FOLLOWING..  AND FOR THOSE WHO HASN´T - YOUR LOSS.

ALL MY LOVE,

OVER AND OUT,
FOREVER,

TESS AND SIXTEENMAPLEAVENUE

OH.
Efter två timmars sömn vaknar jag pigg som lärkan själv. Tittar på Desperate Housewives & sväljer 4 Ipren. Går upp till Saranna som ser något hängig ut. Jag anade en smärre oro. "Har jag smittat henne..? Ska vi alla insjukna nu?". Gick till bädden igen (för efter någon timme uppe blir kroppen trött) och jag kunde inte bestämma mig för ifall huvudvärken eller halsondan var värst. Svalde några fler Ipren. Samtidigt som jag tog ett seriöst snack med min lever. Den ska nog överleva. Numera då jag är nykterist så bör en överdosering av värktabletter vara lindrigare? Lets leave it there.
Försöker somna men har för ont i huvudet. Kan inte svälja, knappt inandas luft - en sårig gom och hals. Brukar inte sitta såhär högt upp.. Halsondan alltså. Precis i svaljet. Men lyckas somna in en stund. Vaknar upp för den dagliga rutinen med havregrynsgröt - trots att min aptit är obefintlig - så sägs det ju att föda är bra..
Jag & Sa kollar hus & agencies. Febern kommer igen. Sa ringer Hammersmith Hospital & frågar saker om sin vän, som hon tror har swine flu, vilket är jag då. Kvinnan kopplar henne till ett specifikt swine flu-center (så gemytligt) och de har ett härligt manus med frågor att ge Sa. Den bästa uppmaningen var att Sa skulle se ifall jag kunde sätta hakan intill halsen fortfarande. Vi båda skrattade. Men det gjorde inte swine flu-telefonisten. Är hennes händer blå? Nej. Har hon blödande lila prickar? Nej.  Osv. Och hon kunde efter 20 frågor konstatera att jag enbart lider av en aggressiv flu, ingen swine flu. Helvete, tänker jag. Då behöver jag fortfarande gå beredd som en gnu på fältet. Den kommer alltså antagligen attackera mig i ett senare skede.
Sa & mitt samarbete fungerar utmärkt. Jag letar hus & agencies - hon ringer. Bokar en viewing för ikväll & tre för imorgon. Mitt upp i allting hör jag hur Saranna hostar. Det är kört. Hon är tagen. Inburad. Och då hon har sången som sitt främsta instrument gör det inte det hela lättare. Jag hoppas och ber till Gud att hennes flu inte sätter sig på halsen (och eeh alla andra kroppsdelar) så att hon kan uppträda på songwriting-kvällen på onsdag som bestämt. Om inte så kommer jag skämmas. Jag kunde faktiskt satt mig i karatän. De har byggt om en av lägenheterna i vårt trapphus till en isoleringscell med dubbelstål-dörr och dörrkod. Jag kunde beodrat att bli inspärrad där. Då hade min syster sluppit det här helvetet.
Jag får ett meddelande från min japanska vän. Hon vill hjälpa mig och tycker synd om mig. - Är det något du vill ha, jag fixar det! Och jag säger på skämt - Yeah some roses and ice-cream would be rather nice. Och hon pickar upp det och kvinnan messar en halvtimme senare och undrar vilken smak på glassen jag vill ha. Jag ber henne att inte köpa ngt till mig - inser efter ett tag att min svenska tacksamhetsskuld är överdriven & ger med mig då hon står fast vid att hon minnsann vill ge mig det jag vill ha. Jag förklarar för henne att mitt tillstånd är så dåligt att jag inte kan gå ut för att hämta henne. Men hon säger - Isf lämnar jag presenterna vid dörren och går igen, det är väl okay? Och mitt hjärta bara smälter.
Hon knackar på någon timme senare. Med en kasse glass. Två förpackningar Flu&Cold-tabletter. Ipren. Anti-biotika (från japan). Brufen (starkare Ipren). Och utöver det drar hon sedan skämtsamt fram två förpackningar av mina japanska favoritcigg och säger med ett smile - For when you´re well again...!! Och jag vet inte om detta är en feberdröm eller inte. Men detta har tydligen skett. Jag undrar varför hon gör det här för mig.. Hon svarar att det är det minsta hon kan göra för att visa sin uppskattning till mig och min vänlighet. I skolan har jag tagit mig "an" denna kvinna som inte många tycker om (hon är väldigt.. egen). Pga hennes anpassningssvårigheter så stör sig många på henne & behandlar henne som ett barn. Talar till henne som ett barn. Skrattar åt henne. Och jag avskyr det. Ibland ser mänskor inte längre, eller tänker inte längre - ifall inte då det kommer till andra utanför deras eget kött. Då jag ser till hennes historia med en strikt uppfostran med en japansk pappa som slog henne. En mamma som stod vid sidan av skräckslagen och lät det fortgå. Hon har alltid blivit sedd som en sak. Och lärt sig lyda. Jag förstår hennes beteende. Och avskyr när speciellt många män i klassen behandlar henne som 12 år. Den här kvinnan har dessutom läst psykologi i 6 år på Uni i Japan.  Trodde inte till en början att vår kamratskap skulle utvecklas till en vänskap - men det verkar så. Jag ser henne som en jämlike & jag märker att hon aldrig blitt behandlad så tidigare. Det är fint.
Till glassen. Kvinnan köper alltså 4 förpackningar kvalitétsglass till mig. Hägenz & Ben&Jerrys. Jag blir törögd då hon säger hejdå och skakar handen och lägger huvudet på sne som bara japaner kan göra på ett coolt sätt. Det slog mig då jag stängde dörren om henne att jag verkligen kommer att sakna henne. Därför har jag bestämt mig för att besöka henne i Japan i sommar.
"STAY CHILLED - BE COOL". Min fina glasspåse.


Innehållet:



So where do I begin..?

Med ett hjärta fyllt med kärlek ska jag nu vila (igen) för att kunna överhuvudtaget öva inför nästa veckas exams.

Har just stylat till Saranna som ska fara på husvisningar nu. Då man träffar agents här i London är det viktigt att ladda innan. De har en tendens att frambringa ångest & stress. De pratar i 190 & skämtar i 210 & berättar om sitt privatliv. Då man skuffar omkring i deras bil & nästan kräks, vilket var nära att jag gjorde sist. Men ikväll. Be för oss. Håll tummarna. Jag ber till Gud för att något av husen är vårt kommande hem.

Från min nybäddade sjuklingssäng på maple avenue straight at ya - LOVE!

/Tess

PS: JAG HAR FÅTT HÖRA ATT MIN TEXT ÄR FÖR LITEN. ÄR DETTA BÄTTRE? KOMMENTERA GÄRNA!!

SO IT FINALLY GOT ME: THE FAMOUS SWINE FLU. THE VIRUS OF OUR TIME. WELCOME. SUIT YOURSELF, I AINT GONNA FEED YOU!!

Varit sängliggande i två dygn. Med konstant feber. Värk i kropp och huvud. Halsonda. Slemhosta. Och snor som aldrig ger sig.

**

Okej. Måndagen kom som jag längtat efter i månader nu. YYYS spelning i Brixton. Dhuvuel hade till sist lyckats ordna en biljett till rätt datum. Någon timme innan spelningen får jag veta att hans bitch till songwriting-lärare vägra låta honom gå tidigare för att gå på konserten. Så dagens första överraskning blev att jag skulle gå ensam. Väl på plats köper jag mig deras snyggast designade t-shirt. Nöjd och påväg in till ståplatserna säger de åt mig att jag ska upp på balkongen. Jag hade visst inte förstått det här med circle-biljetter. Så dagens andra överraskning blev att jag tvunget skulle sitta ner genom hela konserten. Men jävlar vad bra det var och vilken utsikt sen! Hem åkte jag lycklig.

Tisdagen innebar trumspelande. Komponerande. Planerande och en helvetes pms. Plötsligt får jag ett samtal från en klasskamrat som säger att han har en biljett över till kvällens YYYS-spelning. Jag blir tokglad och tackar ja. Euforisk och fortfarande berusad av gårdagens magiska och inspirerande show steppar jag fram på Actons mindre charmiga gator. Till och med tekniklektionen med min sexistiska franska lärare var denna gång rolig. Och jag passade på att utbrista att de var riktiga dickheads - då de drog ett mindre begåvat sexistiskt skämt. Ingen vågade säga något då jag också gav dödsblicken i samma veva. Senare, två timmar innan konserten får jag ett sms som säger - det har uppstått ett problem - biljetterna är för få.. Jag har nu varit i extas i 4 timmar och dimper ner i en gråtattack och skäller ut klasskamraten som faktiskt tidigare gett mig 100% klartecken ang. biljetten.
Han säger till mig att det fortfarande finns en chans. Väl en halvtimme senare ringer han igen och säger att de bägge kontakterna inte hört av sig, att han enbart har en biljett till sig själv. Jaha. Lycklig idiot tänker jag och lagar en broccoli-middag i min ensamhet. Han skickar mig ett sms med ett nr till en man som försökt sälja biljetter via gumtree. Jag ringer upp mannen, som säger att han har två biljetter men tänker gå ner på stan och sälja dem NU. Han vill sälja dem båda, enbart. Nu blev detta som på liv & död för mig. Jag säger åt mannen att jag givetvis har en vän som vill gå -ge mig bara en minut. Ringer runt. Inget svar. Inget vidare stort fan i min telefonbok - förutom de som är bosatta i Sverige. Jag ringer upp och säger till mannen att jag verkligen vill gå. Att det är superviktigt för mig. Han suckar och inser att det bara är en timme kvar tills de går på - och ger med sig. - Okay, möt mig vid Notting Hill Gate om 20 minuter. - Visst! Jag packar det livsviktigaste och kastar mig ut. En halvtimme senare är jag där.

Mannen berättar att han inte kan gå för att han förlovade sig dagen innan. Och att svärföräldrarna blev så exalterade att de minnsann skulle komma nu ikväll och fira. Han sa att det var skönt att få tag på ett riktigt fan. Samtidigt som det var trist att den andra biljetten förblev osåld. Jag sa tacktack och påmindes ännu än gång om hur många fina och värdiga mänskor det finns därute. Även i långa bruna kappor. Nu var det 45 min kvar... Resan till Brixton tog mig 30. Väl på plats inser jag att jag har en Standing-ticket i min hand. Jag ska få stå. Stog på min vinterjacka som sen försvann.. Förbandet var helt cepe. Kvinnan var runt i publiken och dansade med oss. Virade in mig i sin microfonsladd och var allmänt jobbig. Tyckte jag då som hade en inkommande mens och swine flu. Min klasskamrat dyker upp bakom mig. Ber om ursäkt och går och köper en gin&tonic till mig. Då jag inte ätit mycket och inte druckit på 4 månader, slår det till i huvudet. Men herregud, tänker jag. Det sa till mig hur påverkbar en långtidsnykter kropp är. Och mitt beslut att fortsätta leva nyktert kändes bättre än nånsin tidigare. Finally går mitt favoritband på. Efteråt hittar jag inte min jacka & åker hem i ett kyligt London men med en löjligt varm själ. Väl hemma inser jag att jag har mitt sista performance på skolan dagen därpå. Kl 09.00. Jag somnar in med blandade känslor och tankar. En sista uppspelning, en brinnande passion, min kärlek till kvinnan -ingen- vet- vem (förutom Saranna & Sis) och känslan av att vara tröttare än Jesus själv. Sover mina 4 timmar, spelar & det går ju som jag väntat - rätt jävla piggsvinigt. Men så håller en av lärarna för vår LIVE-PERFORMANCE ett litet avskedstal. Som träffar rakt i hjärtat. Och jag som redan varit så sprängfylld av känslor två dagar i rad liksom spricker något inuti - men fångar upp det jag finner nödvändigt och skakar hand. Jag går sen hem och sover. Och inser att kärleken till kvinnan inte är lycklig, den är ju olycklig. Precis som hon just messat mig om - Vi kommer aldrig få varandra. Men jag som känt denna kvinna i snart 7 år som en vän, bestämmer mig för att fortsätta så.

Jag vaknar upp aggressiv. PMS? Ja. Skola. Torsdag - innebär 4 lektioner. Intense. Somnar som en död efteråt. Väl på fredagen vaknar jag upp med halsonda och en gnisslande bröstkorg. Men idag ska vi se Regina Spektor. Mitt ättriga humör påminner om en terriers. Väl på plats bryter mensvärken ut, jag sätter mig på golvet & halvgrinar & hostar & pressar i mig Ipren. Ipren, vilken gudagåva btw!!! Jag är som i ett töcken av feber & ipren men herregud kvinnan är ju helt fantastisk och mind-blowing så jag rycks med och vaknar till liv.

Väl hemma leker jag filmleken med underbara familjen Lundén. Vi gav upp då vi tröttnade på alla förekommande O:n och A:n. Mother Lundén fick trötthetsskrattsjuka och bestämde sig för att sova. Vi andra också. Och så blev det lördag. Vaknar upp sjuk. Och här ligger jag än. Med hundramiljoner saker att göra och fixa med. Men nej. Och jag har sett alla Top Model-säsonger och filmer jag vill se. Och jag har övergått till att titta på Desperate Housewives. Lagom lättsmält. För det är viktigt att inte anstränga sig varken mentalt lr fysiskt vid en svår influensa.

Ikväll spelar Famous Jack (alltså bandet jag är med i....) och jag kommer inte vara där. Det är lagom tråkigt. Tydligen är detta en viktig spelning då mannen som ska titta är "viktig" och kan boka större spelningar ifall denna är grym. Må änglarna vara med dig Toni. Och jag hoppas änglarna också gör mig frisk snart.

Och tack Saranna för att du handlat åt mig. Guld värt. Allt värt. Kärlek. Och tack Mamma för dina peppande ord & din livsglädje. Och tack till mig själv som trots sjukdom söker jobb och peppar på julen.

Lots of love,
Tess

YYYS - Brixton Academy 30/11


YYYS - Brixton Academy 1/12.



REGINA SPEKTOR - APOLLO 4/12.